Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer av gammalt helst sent om kvällen, sedan elden slocknat
på spisen hemma hos flickan. Så att nu var han väntad,
fast han kom i skymning som en ljusskygg. Då kände han
med visshet, att så här var det rätt, så här skulle det göras
för att allt skulle gå väl.
Handlarn lurade av, nersjunken i reskappans uppfällda
krage, och Tomas var åter ensam på okända marker. Vägen
var mörkare här av kolstybb och malmgrus och slagg, men
fast och hård tillika, löpte i små krökar och bukter, försvann
ständigt ett stycke längre fram bakom skogsdungar och
backar, men gick i alla fall rakt mot norr, en mil hade man
ännu att åka.
Det mesta här är nytt och okänt för Tomas. Med nyfikna
ögon ser han torp och gårdar fara förbi och känner inte ens
deras namn, vet ingenting om dem som där leva och bo.
— Nå, Tomas Eliasson, han får väl tänka på att skaffa
sig en ny dräng nu efter Bengt? sade handlarn, som vaknat
upp ur sin slummer.
Tomas dröjde ovilligt med svaret:
— Bengt ä ingen dåli karl.
— Men han kan väl inte ha drängen i huset, när Erika
kommer dit! ivrade Wernmarck.
— De ordnar sej nog.
Det är en ömtålig historia och handlarn tiger.
Drängen Bengt har ingen känd far och intet farsnamn,
men kallar sig Velamsson och har på pricken samma ljusa
hår och fräkniga ansikte som Erika, dottern på
Velamsgår-den. Hans mor tjänte piga där en gång i tiden och stämde
sedan bergs- och sexmannen Jan Bengtsson till tinget för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
