- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
56

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

barnahjälp. Han svor sig fri, Jan Bengtsson, och nu går
vuxna pojken dräng i bygden med namnet Bengt Velamsson;
modern är försvunnen, hon gav sig i lag med tattare, sägs
det, och är borta.

Men annars är det ingenting att anmärka på drängen
Bengt. Söråkersfolket håller honom gärna om ryggen mot
belackare, han är rask och villig, ärlig och nitisk och dricker
sig aldrig vettlös. Vore det inte därför att han är oäkting
och har dragit mened över sin far för sin löpska mors skull,
så kunde han hållas för en fullgod karl, och Tomas har en
gång för alla sagt ifrån därhemma, att för synderna ska de
skyldiga svara och inte de oskyldiga, Bengt ska stanna på
gården.

Wernmarck tiger som en försiktig karl. Men nog förstår
han vad villkor Velamsfolket kommer att sätta. Att vara
skylld för mened är en svår sak, och den som går omkring
som ett levande vittne vill ingen ha i huset, saken skulle bli
alltför tydlig om Erika och Bengt ginge var dag bredvid
varandra.

Det slänger i väg, en kvarts mil bara är kvar att åka.

Här slingrar en liten gångstig upp en backe till höger,
där borta ligga några usliga, nästan sammanfallna stugor,
märkta i var mans ögon, Skamlösa heter torpet, annat namn
känner man inte. I alla tider, så långt man minns tillbaka,
har folket där varit tjuvar och tjuvinnor, nu har ett
tattar-följe tillhåll där ibland.

— Kan man tänka sig, berättar Wernmarck, att
Tjuv-Lisa, gamla mormorsgumman där uppe, för en tid sedan
blev skrabbig och kände sig dödsfärdig. Då blev hon till
sig i trasorna, för hon hade en ko, som hon inte unnade åt
släkten efter sig. Om hon skulle dö. Utan då skulle kon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free