- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
57

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slaktas, och käringen skulle äta stek var dag så länge köttet
räckte, tänkte hon. Men hon var ändå inte alldeles säker
på döden, och kon var det enda hon ägde att leva på. Så hon
gick till gubben i Glan här neråt och frågte honom hur hon
skulle göra. Joo då, gå ut i skogen och fråga en
torsdagskväll i nedan! sa gubben. Gumman ut, förstås, och ropa:
Får jag leva eller dö? — Dö! lät det långt bort i skogen.

Då gnir gumman hem, kon blir slaktad, och där hålls kalas
var dag tills bara bena ä kvar av koskrabban. Men fan tar
inte gamla käringar, åtminstone inte där det inga finns att
ta, och gumman levde lika jäkligt som förr! Hon ut igen
och ropa i skogen: Får jag dö eller leva? — Leva! lät det
förstås ur bergena. Men då var kon slaktad och uppäten,
käringen hade ingenting att leva på, så att det dröjde inte
länge förrän hon blev slut på det viset. Och det fanns inte
en nykter karl i hela begravningsföljet på kyrkogården.

Med heder kommer ingen tjuv i jorden. Den som valt
den vägen blir lämnad hjälplös ensam i sin nöd. Det är
straffet och det är det värsta onda, den ensamheten hör
mörkret och döden till.

Att ingen tanke ha på annat än sig själv och sin egen lust,
det är den botlösa själasjukan, för sådana människor finns
ingen väg till andras hjärtan och gemenskap, murar skilja
dem från det levande livet. De äro skjutna av Mammons
pilar, hans gift brinner i deras blod, världens och köttets
bedrägliga liv är deras enda, tomma glädje, det guld de
söka är dött och kallt, men de hjärtan de förlora äga andens
eviga eld.

En man var nidsk och sådde på söndag sitt korn i jorden.
Det enda gärde, som föröddes av frosten var hans, och han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free