Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prästen stack med sin knappnål ett hål i fönsterblyet, och
Satan for ut med ett vinande, så att hela fönstret följde med.
Och den sjuke var bliven frisk!
Men prästen håller tidegärd för folket som förut och gör
dem deras rede, när så omtränger, dock märker man snart,
att högfärden bor i hans hjärta, han är alltför syndfri och
ren, och det märks att han vet’et!
Han är gift och frun är inte riktigt som en människa!
Fast ingen kunde tro ändå, att hon skulle vara en sån där.
Precis elak var hon inte, men styvsint och kall, och många
ord kom det inte ur henne, när något skulle sägas.
Tjänstfolket undrade, och drängen allra mest, men det fanns ingen
anledning att klaga, om man också inte trivdes där frun
gick och tittade på allting, tyst och svart i ögonen.
Det såg konstigt ut — varenda påskdagsmorgon stod
hästen våt i stallet och var så trött som om han varit i farten
hela natten. Och rädd så han skalv i spiltan bara han fick
se en människa. Det där tyckte inte drängen om, och en
påskafton ställde han sig på lur om kvällen.
Det var mörkt när frun kom. Hon gick in i stallet och
började sadla hästen. Då steg drängen fram och frågade vad
hon ämnade göra. Genast körde hon betslet i munnen på
drängen, och som han stod blev han förvandlad till en häst.
Frun sadlade kvickt, och så red hon sin nya häst rätt upp
genom luften, man vet nog vart. När de kommit fram, blev
drängen bunden bland de andra hästarna utanför porten och
frun, hon gick rätt in, hon, så gammal och van på stället,
så nog syntes det att hon varit där förr.
Porten stod öppen hela tiden, så att drängen såg allting
de hade för sig där inne, men ibland måste han blunda när
det blev för otäckt. Och ändå var detta ingen rädd karl, men
värre saker hade han aldrig sett, sa han sen. Och fast det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
