Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en snäll människa, blev han sedan alldeles som avskydd
hemma. Det var ju synd om honom, men man ville inte
gärna tala med honom eller vara i lag med honom, ingen
kunde ju veta vad han lärt sig om påsknatten. Vad som finns
i mörkret, där ingenting syns, det ska man tacka Gud att
man slipper se, man vet ju ändå aldrig, när olyckan kan
vara framme, så att man själv står mitt inne i eländet.
När påsknatten började lida mot slutet, kom prästfrun i
alla fall ut från festen och skulle ta sin häst. Men då hade
den här drängen nog mycket naturförnuft att passa på och
sticka betslet i munnen på prästfrun, och genast stod hon
framför honom som den största och grannaste vita märr,
och så rädd i ögonen såg hon ut, som om hon hade trott,
att drängen ville göra henne det allra värsta ont. Men han
sadlade i en fart och red så fort det kunde gå genom luften
tillbaka till prästgården igen.
När han då skulle in till prästen, blev han lite undersam.
Det var ju inte precis roligt för en fattig tjänare att gå till
husbonden och tala om, att frun hade blivit en vit märr.
Prästen var en sådan sträng karl, så det skulle aldrig ha gått
väl. Men hur det var, så funderade drängen ut ett sätt. Han
band märren utanför stalldörren, och så gick han in till
prästen.
Det var påskdags morgon i otta; inne i studerkammaren
satt den lärde herrn och läste i Ordet. Drängen stannade
nere vid dörren, strök av sig mössan och sade, att det var
en där, som ville sälja en häst och undrade om prästen
ville köpa.
Fast det var sabbat, så gick i alla fall prästen ut för att
se på hästen, så att den inte skulle gå honom ur händerna
under påskdagarna, om den annars var bra och priset inte
för högt.
5. — Koch, Guds vackra värld. I.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
