- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
82

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öppningen, det stelnar till en glasaktig, grant färgad sten,
som kastas undan.

När masen är färdig med sättningarna, gör han utslag.

Den trånga, tillpackade öppningen vid ugnsbotten spettas
upp, och ut strömmar i ett regn av gnistor en flytande
eldstråle, som ledes fram i ränna till gjutskålarna, där det
plaskar ner som ett eldskimrande vatten. Det kallnar i små
fyrkantiga stycken och föres bort som tackjärn.

En lång rad av foror löper till handelsmännen i
Kung-skoga, de sälja bergsmännens järn till bruken. Och
tackjärnet smältes om, brännes rent från kol och hamras till
stångjärn, smidigt och segt; eller färskas på gamla
vallon-härdarna till stål. Åter slukas milornas kol, därför ligga de
flesta bruken långt borta från bergslagerna, i skogsbygden,
där ingen malm finnes i bergen. Ty kolet, som kommer ur
skogarna kring gruvor och hyttor, måste först och främst
komma bergsbruket till godo, många kraftiga kungsord ha
bekräftat den ordningen mot knorrande brukspatroners
strävan att komma närmare rikedomens källor. Och kronané
skogar ha skänkts bort i rika skiften åt både bergsidkare
och bruksägare.

När blåsningen var slut om våren, höll hyttelaget
drevdans med mat och dricka och lustighet av alla slag. Man
gick visserligen icke på vargdrev som i forna dagar, när
folket var samlat så här och arbetet var slut, vargen hade
man något så när kört bort från knutarna, och drevdans
hette festen ändå av gammalt.

Då brann det en eld i heta blodet, man sökte varandra
där ute i mörka natten, medan spelet gick inne i stugan.
Himlen var kall med stora stjärnor, våren ropade ur
marken, hjärtan stannade av hemlig bävan när två varma
kroppar möttes, struparna stockades, det liknade ångest, ursinne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free