- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
105

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då såg Jansson rött för ögonen och gick dit. Han skulle
inte döda gubben, så långt kunde han inte göra Hanna till
viljes, men han skulle ge det vettlösa kräket ett ordentligt
kok stryk, tänkte han.

Mörkningen ruvade över den smutsiga vårsnön överallt i
bygden, när han stack i väg till Erssons. Han öppnade
lagårdsdörren och klev in.

Det var en jämmerlig syn. Gubben hade låtit flytta dit sin
säng i en spilta, där låg han nu döddrucken, bredvid honom
i sängen låg en annan karl, lika sanslöst rusig.

Ingen tanke på att ge Ersson stryk längre! Hade de båda
rest sig mot Jansson, så skulle det gått honom på liv och
lem. Inte ville han gå tillbaka heller och tala om för Hanna,
att han låtit hennes man vara orörd, då hade hon nog visat
humör. Han gick efter huggyxan, som stod i ett hörn, han
vägde den i handen en stund, så slog han till, hammarn small
i skallen på Ersson — men där lågo de båda karlarna
alltjämt lika orörliga i sin dödsdruckna sömn. Blodet började
glappa fram under gubbens gråa hår — då smög unge
Jansson sig ut.

På morgonen när han vaknade kom ånger över honom —
om gubben blivit död? Det ville han inte! Men var det nu
så — då finge det väl gå som det ville.

Han drev i väg bortåt Källarhalsen, en sup måste han ha.
Det silregnade kallt, det pyrde i snön, vintern började
lossna. På Olovssons gård var mycket folk — och där stod
gubben Ersson! Livslevande, förbanna mej! Han
småpratade med några karlar, nickade åt Jansson, jo, det var liv
i den gubben! En trasa hade han om skallen, men därom
nämndes inte ett ord.

Sup efter sup drack unge Jansson den söndan, på aftonen
kom Vargen stillsamt glidande in i Olovssons varma kök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free