Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fick sig en sup, och Jansson började språka med
honom. Vargen såg inte alls förvånad ut, när det blev tal
om att ha ihjäl gubben Ersson. Mer blev inte sagt den
kvällen.
Bengt Velamsson var för länge sedan vidtalad, det hade
hustru Ersson själv styrt om. Hon hade bara
fruntimmersvett, rentut hade hon frågat Vargen, om det var sant som
pratades om Lars Jonssons död? — Neej då, Vargen hade
ingen del i den saken.
— Men Ersson säjer de, han!
— Inte kan han ha reda på de?
— Han måste väl ha de, eftersom han säjer så, gubben!
Bengt Velamsson var inte så likgiltig längre! Femhundra
kronor blev han bjuden, då skrattade han och slog ifrån
sig med händerna, konstiga tankar folk hade om honom!
Nästa gång Jansson träffade Vargen, var han på honom
igen, nu var det allvar, kunde höras, Bengt blev bjuden
femtio kronor kontant och mera pengar sen, så fort
arvskifte gjorts efter gubbens död. Det brådskade, för Hanna
hade tusen riksdaler i boet, som höllo på att ryka ur huset,
så som gubben regerade. Bleve Hanna bara änka, så skulle
Jansson gifta sig med henne, så att pengarna hade Bengt
liggande säkra hos dem.
Bengt räknade inte med osäkra fordringar längre. Han
hade äntligen lärt sig behålla vad som stacks honom i
handen. Han svarade, kyligt avvisande alla framtidsfantasier:
för femti kronor tar ja vem som helst!
Det gjordes upp, att Bengt skulle beställa skjuts av
gubben Ersson till Kungskoga. Gubben skulle själv köra, han
ville gärna till stan, och på vägen skulle han tas.
Men från Kungskogaresan kommo både gubben och Bengt
tillbaka med liv och lem i behåll!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
