Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när den döde ligger där, när det verkligen är gjort, när man
kommit rätt igenom det starka hindret inom sig själv, då
känns det så tomt och ödsligt, då finns ingen mark att stå
på, då finns ingenting att lita sig till. Har man inte gjort det
själv, har en annan gjort det, då känner man en namnlös
fasa för den som kunde göra något sådant, då vet man, att
det går i alla fall en livsfarlig gräns mellan den människan
och andra.
Man försöker kanske som unge Jansson att hälla sig borta.
Men det går inte, priset måste betalas. Man känner, att
ordet samma dom är ingen käckt och präktigt klingande
hotelse, det är en fasansfull verklighet, det kan hända när
som helst, det hände ju nyss — det finns människor, som
inte bara önska sådana handlingar, inte bara tala om dem,
men verkligen göra dem, lugnt, skickligt, osvikligt säkert.
Och en sådan människa har man kommit så nära, man
måste få milars avstånd igen, så att man kan nå det där
lugnet, som ligger och väntar någonstans — långt framme
i tiden — kanske!
Unge Jansson gick till Hanna, änka nu. Pengar? Inte har
jag några pengar. Du får ju sedan — sedan! Du får allt
vad jag äger, du får äga mig själv — sedan — sedan!
Hon är alltför glad, Hanna, att äntligen vara fri. Det
liknar vanvett, detta hårda hat ännu — efter gärningen.
Jansson är rädd för henne, törs inte vara ensam i samma
rum som hon, hennes förvridna glädje ger honom en
svindlande avsky.
Han gick till Olovsson. Där fick han pengar, dit kunde han
alltid gå, när det var något behov. Så blev han Vargen kvitt.
Bengt Velamsson känner sig nästan stolt över den
skygghet folk visar honom. Svartmuskiga små tattare och resliga
bondkarlar gå helst åt sidan, när de möta Vargen. Till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
