Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så han sprang där ute på snötunga vägen! Med geväret
dunkande under armen, dunk, dunk — han stannade inte
förrän han åter stod inne hos Olovsson och Kristin i den
varma sängkammaren.
— Ä de slut nu? kom en viskande fråga ur sängen.
Han nickade och ställde ifrån sig geväret.
Ovilligt lämnade Kristin ännu en gång den goda
sängvärmen, gick upp och slog i en sup åt Bengt. Sen ställde hon
undan flaskan.
Och tyst gick Vargen hem till sitt i Långskog.
Nu gömmer han sig undan i mörkret, Bengt Velamsson.
Det skymmer för hans ögon, är det ångest, den kölden han
känner i hjärtat var han går och var han står? Han tror att
han är sjuk, håglös sitter han i sin stuga eller stryker kring
skogsbackarna, han ville ju inte alls detta som skett, han
ville det inte, och nu går han här ändå?
Är det sjukdom, det där som tickar i hans öron varje
natt, han kan inte sova, kvinnan bredvid tror alldeles visst att
det är sjukdom, han orkar ju inte arbeta om dagarna heller.
Ånger är det inte, så mycket är han på det klara med.
Varför skulle han ångra? Visst hade det varit bättre att få
leva på ett annat sätt, men när det nu inte gick?
Fruktan är det inte, vad skulle han vara rädd för? Ingen
finns i hela världen, som ens vågar röra honom, det vet han.
Nu behöver han bara säga några små ord åt folk, så får
han vad han ska ha. Unge Jansson försökte lura sig ifrån
resten av de femtio kronorna. Men när det blev fråga om
samma dom, fick han fart!
Att vilja ha en människa död är en sak för sig. Att önska
det ivrigt och innerligt, det går nog för vem som helst. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
