Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
normala tonen, uppskruvad så högt man kan komma åt det
hållet; alla andra ord skulle bli ohörda som de blekaste
viskningar. Ska man tala med särskilt eftertryck, så att det
riktigt hörs, måste man slå och sparka.
Och ibland om kvällarna kan det hända, att barnungarna
inte våga sig in. Då kan man höra Frasses galla röst ur en
skara barnungar utanför fönstret:
— Hurra, grabbar! Morsan ga farsan en smocka! Tira
— kika — där fick han en till — alla grabbar på en gång:
leve morsan, hurraaa!
— Nä, aktare, såg du? hörs en annan grabb, klarare vel,
Frasses morsa e en skarp käring!
— Nu vart farsan arg! skränar Frasse ivrigt, hurra,
grabbar, hurra — där smällde han morsan på gluggen, aktare
sån dagsedel hon fick, såg du så fint hon satte sej i snarken!
— Sno er, grabbar, Frasses farsa å morsa stukas, sno er
får ni kika!
Men synen är inte så ovanlig, har man hunnit till Åsses
ålder, vet man precis vilka fönster på nedra botten som äro
skojiga att titta in igenom och gör sig ingen brådska för
något så vardagligt.
En gång i livet har morsan köpt sig ett par riktiga skor
av skinn. En vecka fick hon ha dem hemma och en enda
gång, en söndagsafton, på sina fötter. Då fick hon ut och
fingå en stund med sin man nere i den riktiga staden, sen
var den härligheten borta. Pantlånarn gav tre kronor på
dyrgriparna. Morsan gick i trälådor igen.
Hon börjar bli gammal och grov i sin kropp, hennes nävar
hänga som klappträn, när hon stannar någon gång om
kvällen framför en vilande åkarhäst på gatan. Då trutar hon
ut sin mun och viskar det underligaste pjoller, kärleksfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
