Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord och ömma svordomar, för hästar har hon en
barnakärlek som är hennes mest levande minne av Söråkers gård.
Hon kan stå och fantisera om hästar hemma vid
kakelugns-spisen innan hon kryper i säng om kvällen, så att det känns
riktigt högtidligt i rummet.
Klockan fyra om morgonen måste hon upp igen, en skvätt
cikoriakaffe ska hon ha själv och ge mannen och barnen
på sängen, klockan sex går verkarns visselpipa på bygget,
då ska hon finnas där.
Nu har hon äntligen fått äldsta pojken så långt, att han
ska gå fram. Ett år i förväg har hon hållit på och snålat
in några ören då och då för att få honom fin tills han ska
stå på gången, en del har hon tiggt ihop, så att när dagen
kommer, är Åsse både hel och ren. Kort var fröjden, nästa
dag gav hon bistert besked: nu får du gå till juden med
hela rasket!
I grå staden fanns inte lyckan!
Inte vid de gator där Johanna bodde, det hade hon för
länge sen lärt sig inse. Det blev liksom lite lugnare inom
henne, när hon fick brev från brodern, att deras mor dött
på fattigstugan i Hobo.
Då släppte den värsta känslan av skam. Hon satt inte
längre, modern, och väntade på alla drömmars härlighet.
För det hade hon naturligtvis gjort, det trodde Johanna lika
säkert som löftena varit allvarliga och förbindande. Men nu
var den stora fordringsägaren borta, nu kunde det göra
detsamma hur det gick, nu fanns det ingenting mer, som
gjorde fattigdomen till något värre än den egentligen var,
allting blev enkelt, vanligt och likgiltigt för Johanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
