- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
138

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bredelius, som själv inte hade den blekaste aning om en
mängd av de erfarenheter, som för barnen voro redan
självklara saker. Man fick klart för sig att hon var dum, hon
visste inte hur det var. Från utkantens höjder såg man ner
på henne och flinade åt hennes barnsliga försök att
ingenting röja av det som barnen visste mycket bättre än hon.

Men i geografien var hon bussig, tyckte Frasse. Han satt
i andlös spänning och hörde henne läsa upp ur böcker små
bitar om underliga saker i främmande land — då var han
långt borta från klassrummet, långt ute på äventyrliga färder
i fantasiens land, han var stor och mäktig, han kunde allt
och visste allt, och när han kom hem till sin fattiga mor
klädd i guld och silver, skulle folk inte kunna känna igen
honom, ingen skulle kunna tro att det var Frasse Hjelm,
som kom tillbaka hem igen och hette Gyllenhjelm.

Genom vildsnåren omkring sig skymtade Frasse en väg ut
till livet, så fin, så ren, så ljus — hans hjärta bultade, hans
andedräkt stockade sig i halsen, ögonen tändes, händerna
knötos i krampaktig iver — varför kunde man inte genast

— man borde ju — varför vaknade man alltid i smutsen?

Han gick ännu längre i sin iver att vara en riktig gosse.
Han följde inte med kamraterna ut på gatorna längre, satt
hemma på gården och funderade för sig själv. Han fick
fantasier, som fyllde honom med en härlig spänning, tiden
räckte inte till för honom att frossa av allt han såg inom
sig. En dag mötte han Happa Tja, gick emot henne allvarligt
och högtidligt:

— Ja drömde om dej i natt!

— Jaa?

— Ja va hos dej. Vi hade vita kläder.

— Inte?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free