Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stodo tysta en lång stund, han såg alldeles förställd
ut, allvaret i hans röst öppnade något stort inom dem, de
gingo dröjande dit in, det var som att komma in i en kyrka.
De stodo mittpå gården, men sågo varken soptunnan eller
de svarta fönstren, de voro inne i sig själva tillsammans med
varandra och sågo härlighetens syner.
— Å så tog ja dej me mej. Ä du ville inte, men ja tog
dej me mej.
— Vart då nånstans, hörru?
— Alla möjlia stanser. Långt borta.
— Jaså. Långt bort?
— Jaarå. Tusen millioner millioner mil.
— Å sen då?
— Sen va vi tröttta för att vi hade gått så långt. Ä du va
elak, du gjorde någe fult.
— Va då, hörru? Säj? Va gjorde ja då, hörru?
— Du klädde av dej. Alldeles naken.
— De va lögn!
— Gjorde’ru inte? Va fan säjer du?
Ja — så vaknar man alltid!
Just vid den här tiden hände något, som Frasse aldrig
skulle glömma sedan. Han måtte ha varit ute på tiggeri
den dagen, för han minns, att han kom hem med
tiggar-korgen på armen. Där stodo två stora grova karlar och
väntade på honom. Han måste följa med dem. Ute på gatan
skreko pojkarna, att bylingen tagit Frasse Hjelm — då
först begrep han, att det var två poliser, som förde honom
bort. Och genast började han stortjuta, han visste inte
varför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
