Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han började i alla fall växa till sig i kroppen. Lång och
smal och gänglig var han förstås, med alltför stora händer
och fötter som en valp, sömnig och glåmig i ansiktet,
drum-lig i alla sina rörelser och målbrottshes i rösten. Men när
en släpper ut suggan på gärde om våren å hon orkar stå
för kråkan, så ä de inte illa vinterfodrat! brukade Johanna
säga för att trösta sig, när hon såg pojken färdig att falla
omkull av slöhet och trötthet i sin undernärda kropp. Den
tog upp sig ändå, arbetet ute och inne var hälsosamt,
målarnas gamla spöke blyvittsförgiftningen fördrevs av de renare
färgstoffer, som kommit i marknaden. Några slantar av sin
lön gömde Frasse undan till mat och mellanmål och slukade
glupskt på stående fot allt vad han kom i tillfälle att köpa.
Värre var det med själen, om man nu ska tala om sådant.
Kunskaper saknade han nära nog fullständigt, det enda han
mindes från skolan var några skiftande föreställningar om
främmande länder. Han kunde något så när skriva
bokstäverna men hade ingen aning om stavning. Han kunde
läsa så pass, att han förmådde klara rättegångsnotiserna i
en tidning, mer läste han aldrig. Och han hade lärt sig
räkna så mycket som fordrades för att hjälpligt reda sig
med de små penningsummor han hade att röra sig med.
Han var av födelsen ingen idiot, snarare skulle väl hans
förstånd ha kunnat nå upp till vad som anses normalt bland
mesta folket. Han nådde aldrig så långt, men det var en sak
för sig. Det fordras andliga krafter av helt andra mått för
att kunna i en och samma ande förena utkantens
föreställningsvärld och en värld av något högre förnuft. Frasse satt
alltför hårt fast i utkantens liv, han rådde inte lyfta sig upp
till fastare mark. Så sjönk han andligen tillbaka inom sig
själv, där fanns ingen näring till högre växt, han blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
