Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådant avgör hon uteslutande på grund av de faror för
straff hon lärt sig känna igen. Kan hon undandra sig
straffpåföljden, så begår hon vilka handlingar som helst utan att
känna något inre motstånd. Ty det, som inom henne skulle
resa motståndet, är dött. Muren mellan de onda önskningarna
och den onda gärningen är så raserad, att endast den grövsta
grunden finnes kvar: fruktan för straffet.
Då detta ingenting annat är, än en känsla av att vara
svagare än den som tar sig för att straffa, riktas all strävan
mot det målet att bli starkare eller slugare än den straffande.
Har man bara tillräcklig makt, då kan man göra vad man
vill.
Och denna vilja är ingenting annat än en känsla för egen
lust och olust, en stegrad njutningslystnad. Hos Frasse kom
därtill den svages fysiska feghet och fruktan för kroppslig
smärta.
För en sådan människa blir allting superlativt, hon
reagerar på det våldsammaste åt vilket håll som helst, sjunker
strax därpå tillsammans igen i samma viljelösa slöhet. Av
det som varit har hon intet klart minne, ingen förnuftig
föreställning om vad som ska ske i morgon eller i en mer
avlägsen framtid, nuet, ögonblicket, är det enda hon fattar.
Så lever hon språngvis från det ena nuet till det andra,
hennes ständiga begär att hävda sig själv som den starkaste
och mäktigaste få inga andra uttryck i handling än att hon
begagnar varje tillfälle som erbjuder sig att ostraffad
tillgodose sig själv. Utan sammanhang inom sig själv och utan
gemensamhet med andra uppgår hon helt i ögonblickets
känslor och intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
