- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
170

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utkantskogen kände han till, dit gick han och kröp ner
mellan några stenknallar i ett tätt hagtornssnår. Nu hade han
bostad, och hur han skulle få mat, det visste han sedan
barndomens rövartåg kring kvarteren.

I sex månader bodde han där, hela hösten, det var ett liv
för ett vilt djur och inte för en människa, till slut var han
halvt vansinnig av smuts och ohyra och köld och hunger,
man blir inte vidare mätt av bara torrskaffning. Men ännu
begrep han inte annat, än att det här var det enda sättet
för honom att leva på.

Han brukade gå in på de tarvligaste kaféer, beställde kaffe
med bröd, åt och drack och smet utan att betala. Han
små-stal när han så kunde komma åt, men alltid ensam, de gamla
kamraterna voro allesammans borta, och han saknade dem
inte. Om nätterna gick han ner till stan ibland och tiggde.
Sov gjorde han om dagarna, kylan kändes mindre då. När
det började bli vinter på allvar, övergav han sin håla, låg
nere i stan var han kunde smyga sig in, i trappuppgångar, på
vindar, i källare, i vagnar, under presenningar, på
nybyggen. Det föll honom inte in att söka upp sin äldre bror, han
visste vad Åsse skulle ha svarat. Var och en för sig och Gud
med oss alla, det är lagen!

Nattlivet i stan var spännande och tjusande. Där kunde
man träffa de underligaste människor. En herre, han skulle
vara greve allra mist, kom varje natt promenerande gatorna
fram, glad och livad, visslande och drillande jämt som en
fågel. Alla människor kände han eller gjorde sig bekant
med, alla flickor nickade han åt. Pengar kunde han ge åt
vem han ville, så rik var han. De värsta busar sökte han
gärna upp, pratade med dem och gav dem pengar, hade
han inte lagom, så gick han omkring och växlade sina tior
och femmor överallt. Sen lyfte han på sin styva, gråa hatt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free