Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns inte, frikostiga, trevliga, skämtsamma — man kunde
verkligen ha roligt och angenämt tillsammans med dem och
lära sig en hel hop om det förnäma livet också, så att man
blev en fin karl och kunde föra sig i världen!
Det var då äntligen ord, som man kunde höra på med
nöje, tyckte Frasse. Och själv måste han erkänna, att aldrig
förr i livet hade han träffat så älskvärda människor som de
herrar Sigge förde honom tillsammans med. Det fanns inte
spår av högfärd hos dem, fast de kunde vara till och med
de finaste militärer eller annat stort, aldrig hördes ovett eller
snäsor, bara de vackraste, vänligaste kärleksord. I de
elegantaste våningar fick man komma in, hälsad med glädje
som den käraste gäst, det var inte att få dörren stängd mitt
i tiggarbönen nu eller att bli utskälld som en lat och oduglig
arbetare, nej, det var att komma som en firad fursteyngling
och ge sina gåvor om man så behagade åt de stora, förnäma
män, som ödmjukt tiggde därom. En underlig saga! Ett enda
vanvettsrus månad efter månad, det tog aldrig slut, det kunde
aldrig ta slut!
Hastigt lärde han sig alltsammans, de tjugu konsterna, som
Sigge uttryckte sig. Det var nog ganska äckligt och
motbjudande ibland, men något för något, ingenting för inte! När
allt kom omkring var meningen i det hela inte så alldeles
okänd för honom. Han tyckte, att det han nu lärde sig liksom
vaknade upp igen i hans minne från något han själv varit
med om förut. Kunde det möjligen vara de där konsterna,
som pojkarna hade för sig sedan de badat i pölen vid
utkantskogen? Han hade en oklar förnimmelse att de båda
företeelserna på något vis förenades i hans inre, så att det
nya inte var så svårt att vara med om, sedan han röjt väg
genom skamkänslan genom att ha varit med om det gamla.
Herrarna prisade honom med svindlande smeknamn och
12. — Koch, Guds vackra värld. I.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
