- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
183

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mötte honom, var han lika älskvärd och ödmjukt bedjande,
följde dem som en svulten hund vart de gingo, tills han åter
blev plundrad.

Och det var just det som var det trevliga med det här
geschäftet — man hade rättighet att stjäla så mycket man
ville av dessa herrar, de vågade ingenting säga, stöld och
utpressning i det här sammanhanget kunde inte kallas brott
ens, här var ett fridlyst område där alla voro fågelfria, där
unga tjuvar gingo i den bästa skola och utan någon som
helst risk lärde sig att leva på vad de kunde skaffa för en
och fyra.



På sin väg möter han också andra människor, dem ser
han knappt.

Små grupper av arbetare komma från sina möten, sprida
sig i allt glesare skaror och försvinna, högljutt pratande och
diskuterande med efterdebattens hetsiga tungor — eller stilla
trampande tungsinta steg, böjda mot marken, med långa,
hängande armar och tomma nävar. De finnas inte till för
Frasse.

Redan många gånger har han på detta sätt mött och
okänd spatserat förbi sin kusin. Bruksmäckan Johanna hade
ju en bror, som blev smed vid Hasselbottens gruva, han
gifte sig och fick barn, sonen Simon är redan i Stockholm
för att leta reda på lyckan. En vacker, reslig yngling, stark
och trygg, med spelande, blåa ögon och leende mun i ett
öppet, ärligt ansikte. Han är klädd i en grovarbetares kläder,
en bred, mjuk filthatt hänger i nacken — Frasse ser honom
aldrig och skulle inte vilja kännas vid honom nu.

Glad och nöjd med sig själv vandrade utkantens barn
genom sitt hav av smuts, ännu stod Frasse på fötterna dock
och hade långt kvar till döden i dyn!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free