Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En skarp smäll i bordet där framme — ordföranden
öppnade mötet med några entoniga ord. Aftonens föreläsare,
kandidat Sven Lilja, hälsades välkommen och fick ordet.
Nu stod han där uppe och sken av glädje — ja, det var
sannerligen lustigt att se — vad han måtte vara lycklig!
viskade Ester till Simon.
Det såg han ut att vara! Men därtill god, älskvärd,
välvillig, man förstod, att bakom den vekt böjda pannan hade
aldrig funnits en elak tanke, en ond vilja. Han lockade
oemotståndligt fram ett blitt leende hos hela den unga
åhörarskaran, det spred sig småningom, sakta nådde det alla
trumpna, det smälte slutligen bitterheten även i de hårdaste
ansikten, de som vitnat av hat under barnaår och
ungdoms-dagar så hårda, att Sven Lilja i deras ställe skulle ha krossats
innan han ännu hade lärt sig gå. Äntligen låg det som en
strimma av vekt solljus över hela den unga skaran, man såg
och förnam inte längre det radikalt komiska i att barnet där
uppe i talarstolen skulle göra Guds vackra värld till ett
paradis för arbetets söner och döttrar.
— På en bro i London stod en dag en tiggare, klädd i en
luggsliten frack och en festligt hög hatt. Kläderna hade han
fått av någon barmhärtig själ, det syntes. En fin herre kom
gående, såg tiggaren, stannade, blev förargad. Det stötte hans
skönhetssinne att karlen var nog smaklös att tigga, iklädd
dessa visserligen utslitna men dock till avsikten högtidliga
kläder. Herrn tog uslingen med sig, förde honom till
skräddaren och beställde honom en tiggarkostym, förtjusande
stilfull, gjord efter en berömd mästares målning på tavelmuseet.
Men han gav inte ett öre åt den fattige stackaren, ty han
tillhörde Välgörenhetsföreningen. Därefter gick han bort,
glad och nöjd att han rättat en ful och stillös fläck i
män-niskovimlet, som han betraktade med artistens känsliga öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
