- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
234

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade också ett annat verksamhetsfält: han måste lära
sig knacka.

Det smällde ibland och dunkade och smattrade i alla
väggar runtomkring honom som ett dämpat slammer av en
mängd flitiga maskiner. Understundom hördes den ena hårda
skrällen efter den andra, då gick vakten omkring från cell
till cell för att finna den syndaren som knackade, fast det
var strängt förbjudet, fängelsetjänstemännen voro
avundsjuka för att fångarna kunde meddela sig med varandra.
Skrällen i dörren var en liten extra bestraffning, det kunde
vara ett svårt lidande för en fånge — i synnerhet om
nerverna sprakade av torka efter tobak — att plötsligt få dörren
uppryckt och våldsamt igenslagen så att väggarna skakade,
man lärde sig på det viset att ständigt sitta med öronen på
spänn för att åtminstone vara beredd på slaget — men det
hördes ingenting, eller det hördes något annat som man i
stället började följa med tankarna — man vänder sig om
utan att tänka på saken längre — då glor ett ilsket öga in
genom luckan i dörren — det försvinner igen.

Men knackningen kunde aldrig utrotas. Det enklaste var
genast lärt: en virvel med knytnävarna i väggen till grannen,
han svarade med samma virvel eller en bultning i valstakt,
om han ville säga att han var glad och vid gott humör —
och det var en hederssak bland världsmannen att inte tappa
takten för såna småsaker som ett fängelsestraff — takten
kunde till och med bli oherrans överdådig och munter, inte
skulle de jäklarna knäcka honom, inte!

Att meddela sig närmare var svårare. Saken låg dock så
att säga i luften. Vissa signaler kommo från grannen inunder
med en ständig regelbundenhet, vad kunde de betyda? Vänta
lite — en gång till — några tveksamma knackningar betyda
att Frasse uppfattat och är villig att svara men inte kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free