Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovetande barnadrömmar av tungelljus och vivangsdoft ur
villsaxnma skogars djup, men likt den blommande
sommarens solljusa rymd högt, högt över mognade människors
hjässor, som hellre ville leva under Guds fria himmel än
under valhänt timrade dogmers tak.
Simon var redan ute ur hemmet, så fort gick tiden. Och
Ester, stora flickan, skulle däran hon också.
I Kungskoga var hon över vintern, sen kom hon till
Stockholm och hjälptes till rätta av brodern. Snart kommo breven
flygande hem till Hasselbotten, gamla faster Johanna hade
arbetat ihjäl sig som bruksmäcka på byggen och hade blivit
död i uselhet på fattighuset för flera år sen, om kusinerna
visste man ingenting annat än att Oskar skulle vara på en
mekanisk verkstad, de båda andra voro alldeles förlorade,
Frans hade suttit i fängelse och Knut, den yngste, var
försvunnen.
Snart nämndes ett nytt namn för Elias och Maria — en
ung man — så underlig — så rar ändå! Sven hette han,
Sven Lilja! Elias skrev några ord till Simon och fick svar
som gjorde honom lugn, och sedan gingo de gamla
därhemma och väntade!
— Hon har dina ögon, mor, hon har ditt vackra hår —
— Prata du, ja ä en grå gammal gumma!
— Du? Skulle du vara gammal nu? Hur har de gått till?
— Du ser inte hur tiden går, Elias!
— Nej! Men Ester ä fin å grann, hon kan gott duga åt
honom, kandidaten —
— Du pratar, du far, men Gud hjälpe henne, barnet!
Vad ont skulle väl kunna hända henne och Simon? Ha
de inte kroppens och själens hälsa? Ha de inte ett öppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
