Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den styvaste tjåren i hela Sverje, tyckte Tjacke, som var
en gentleman och hade takter som gnällde fint när han ava
i kettali med landets förnämste tjuv.
Nu skulle man ha en trevlig kväll, bröder ä ändå bröder
— morsan och farsan å allt de där — å nu e man en karl
i alla fall!
Tjacke var en liten rolig kurre, kvick och smidig som en
ekorre, snodde runt om bröderna, pratade, skrattade,
smickrade, var artig, fin och belevad, han hade en liten lustig
mun med en tunn svart mustasch och bara ett öga, det
andra hade en ung dam stuckit ut för honom med en gaffel
inne på ett kafé för något år sedan, de råkade bli lite osams.
Plötsligt stack han i väg och Åsse hejdade bror sin —
ett stycke framför dem på gatan gick en karl, som tydligen
var från landet.
Tjacke följde efter bonden, och bröderna följde efter
Tjacke, de småpratade i allt lugn och höllo stadigt ögonen
på händelserna framför dem.
De kommo in på en lugnare och tystare gata, Tjacke gick
fram till bonden; Åsse och Frasse stannade ett bra stycke
därifrån.
Tjacke ville sälja en klocka åt bonden — de pratade länge
om saken — slutligen tog bonden klockan och tittade på
den noga. Då satte Åsse och Frasse i gång för att assistera.
När de kommit fram, steg Tjacke artigt fram emot dem,
lyfte sin hatt och sade bevekande:
— Fölåt, snella herrarna, att ja besvärar — inte skulle
ni väl villa göra mej den tjänsten å seja va den här
kar-bisen e värd? Hör på’n, så fint den kurrar!
Herrarna stannade, Åsse tog klockan med en förträffligt
likgiltig min — såg på den — blev intresserad — öppnade
den och synade den noga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
