Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge mannen såg på honom med ovilja:
— Ja kunde väl inte behålla de som inte ä mitt?
— Mitt — mitt — va fan hör de hit — idiot! skrek
Frasse, behöver ni inte pengar, ni?
— Inte tjuvpengar! svarade pojken, vände honom ryggen
och gick.
Frasse var så ursinnig, att han kunde ha velat strypa
karlen — en sån där — och flera, flera tusen kronor! Som
han hade hittat själv, då var det väl hans, då!
Han gick upp och ner i Sankt-Hansparken och rasade
invärtes, inte kunde han bli av med sin ilska heller, den bet
sig fast, obegripligt och oresonligt, inom honom. Att det
fanns såna förbannade idioter i världen som den där pojken!
Det fanns verkligen folk, som med sina egna händer gjorde
sådant, det var inte bara ord, det var verklighet! Pojken
hade utan vidare gått fram precis sådan han var till herrn,
var så go, här ä flera tusen kroner!
Frasse kände det som en svidande personlig
förolämpning mot honom själv, ett brutalt slag i ansiktet från någon
utanför det liv han hade vetskap om, någon som gömde sig,
där han endast kunde se mörker. Där fanns alltså
verkligen –, men detta obegripliga var farligt, det kändes i
varje blodsdroppe. Om detta främmande ur mörkret finge
tränga sig fram, skulle det inte längre finnas rum för Frasse
att leva, inte luft att andas — där hade han fienden!
Han kom i ett sådant uppror av detta som han hade sett
med sina egna ögon, att han inte kunde bli lugn på flera
dagar. Skulle inte en sån där grabb ha smörj! Han kunde
ha stoppat plånboken i fickan utan att någon människa
märkt det, men i stället springer han långa vägar efter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
