Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin egen fängelsevana, med feberaktigt stirrande ögon och
med en onaturligt tjock och grötig röst — något inom honom
sökte lägga sig till rätta för det livet, kittlad av skrämsel och
nyfikenhet sträckte han sig ut över det nya området — bara
på försök ett tag — för att känna hur det kändes. Men när
han då plötsligt kom att tänka på, att det var inte bara på
försök — nej! Gud i himmelen, det var ju den enda väg han
nu hade att gå! Han var en sådan människa nu! På
ohjälpligaste allvar — fängelset väntade honom hur han än bar sig
åt — då kunde han stanna mitt på gatan, hejda sig mitt i talet
och stirra på Kicken — han såg honom, och han såg sig
själv — och han sprang bort, vit av fasa i ansiktet.
Och alltid drogs han ut till skogsbacken, där västen låg
nergrävd med klocka och allt, än här, än där, än i en buske, än
under en sten, aldrig kunde han få den nog väl gömd, aldrig
kunde han få den ur sina tankar.
Han vågade inte öppna en tidning på kaféet, rädd att läsa
om stölden. Han vågade inte höra folk tala, ville gå fram ändå
och fråga alla människor vad de talade om, det måste vara
om västen som var stulen! Han drogs till polisen — men han
vände igen och sprang sin väg — far och mor! Lisa och
Ester! vad skulle de säga, om de finge veta detta! Nej, han
måste tiga som en död och gömma sig för evigheters evighet!
Det var i själva verket ingen som tänkte på västen, inte
ens polisen, där stölden visserligen blivit anmäld, men det
ansågs självklart att kläderna tagits av strejkbrytare, det
anmäldes denna tid en sådan massa stölder, man kunde
ingenting göra åt saken. Dom har de där laget, dom där
engelsmännena, att de följer me dom! utlät sig en konstapel i
filosofiskt lugn, polisen rörde inte en fena för att ta reda på
tjuven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
