- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
60

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyckeln sitter i, då ha flickorna kommit hem, då kan man
åtminstone få komma in en liten stund, man behöver inte
knacka, dörren öppnas, en flickröst klingar:

— Du kan inte smyga så tyst, att j ag inte hör dig, Sven —
nej — nej — vem är det? Simon — i Jesu namn — Simon!
Är det du?

Nu satt han där inne i Duvslaget igen. Lisa var bortrest,
hennes far hade blivit död nere i Småland. Ester satt ensam
hemma — det var en lättnad så stor, att Simon började gråta
vid tanken på hur svårt det skulle ha varit att även träffa
Lisa nu. Ingen lampa var tänd, de båda syskonen sutto
i mörkret och gräto tillsammans över det förlorade — ty att
livet för dem båda nu var för alltid förstört, därom kunde
inte finnas något tvivel.

Simon berättade för henne hur allt hade gått till, detta med
västen, alltsammans från början, allt vad han hade tänkt och
gjort sedan västen kommit till honom. Det blev en lång
historia, ingenting kunde han hoppa över eller gå förbi, det
hade samlat sig för mycket i huvudet på honom under de
hemska vandringarna för att gömma tjuvgodset. Vartenda
gömställe han valt, vartenda litet infall han fått under tiden,
det trängdes i hans minne som stora, oerhörda händelser,
som måste omtalas med största noggrannhet för att rätt kunna
begripas till hela sin vidd och innebörd.

En sak gick han dock förbi! Han skröt inte med
fängelsedagarna! Han teg fullständigt med sådant som han skrävlat
inför Kicken — inte av falskhet, men helt enkelt emedan det
inte fanns kvar i hans minne längre. Han berättade heller
inte ett ord om sin samvaro med tjuvarna, med kusinen Frans,
av samma skäl, han hade inte plats för sådant i sitt minne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free