Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som om hon hade hört någon komma där ute — någon som
hon nu måste visa bort ifrån sig.
Genom fönstret syntes det svagaste skimmer av fjärran ljus
över staden. Nu står en ung man där inne i rummet, hans
glada ansikte lyser i skymningsdunklet, och likt en sten som
plumsar ner i vattnet sprängde han tystnaden:
— Den här gången hörde du mig inte ändå, Ester! Nu
måste jag tala om för dig — frågorna gå framåt! Gud i
himmelen vad jiag är glad — frågorna gå framåt för varje dag!
Men det var genast lika dödande tyst igen. Han fick inte
något svar på en lång stund. Äntligen sade Ester, hennes
röst lät så svag och hes:
— Sven — vill du komma tillbaka senare, jag vill tala
med dig?
— Senare —?
— Jag måste gå ut nu ett tag — med Simon.
— Simon — herregud, jag såg dig inte i mörkret —
tjänare, Simon, gamle gosse, har du kommit hem! Men vad
går det åt er —?
— Vi ha förfärligt bråttom — det är något lessamt — jag
kan inte säga dig mera — nu måste du gå, Sven! Förlåt mig!
— Jag kommer igen senare, du måste säga vad det är,
så att jag får hjälpa er!
Han var borta. Simon och Ester stodo tysta och stirrade
på dörren då han gått ut — hjälpa? Skulle han kunna hjälpa?
Skulle han kunna vara till hjälp för någon levande människa?
Ja — om han i tid hade hjälpt sig själv, så att han nu hade
varit en man! Då hade inte de båda barnen här behövt stå
så övergivet, hjälplöst förtvivlade åtminstone i mörkret! Då
hade de inte i prövningens stund behövt visa bort sin ende
vän som man visar bort ett besvärligt barn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
