Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finaste. Det var järnvägens fel, påstod statarn vid Lindesby,
lian hade en sån massa djupsinniga förklaringar för allting,
den karlen.
Norrpå i socknen var också allting sig likt att se på. Matts
Olovsson i Källarhalsen hade visserligen blivit död på
fattighuset efter att ha suttit sex år i fängelse på ålderdomen, dit
hörde han och dit kom han till slut när han brände upp sin
egen gård, nu var han själv borta och hela den gamla
stammen våldsmän med honom. Men de hade fröat av sig väl
under kraftens dagar, och socknens namn gick alltjämt ut
över landet, buret av svåra gärningars rykte.
Det var dock icke alldeles på samma sätt. Brottets ande,
som levde i skogarna kring Norrsjön, hade blivit lösare och
blötare i sin gestalt än förr. Vargens minne reste sig ur det
förgångna i ouppnådd storhet. En och annan hade nog senare
fått namn och bild i tidningarna och jagats av länsman med
skall och larm över berg och myr, tills de fångats och med
smutsiga mördarhänder slagna i järn förts till domen på
tinget — men hur de än hade strävat att vinna med våld ett
fröjdernas liv, Vargens kalla och hårda skräckvälde över
människornas sinnen kunde ingen uppnå — ingen hade heller nog
ben i pannan att stiga upp inför domaren och ge sig själv
döden och därefter leda rannsakningen som den ende
sakkunnige i fråga om rätt och orätt.
De unga, som nu skockade sig tillsammans på vägarna med
ljut och skrän under långa kvällar, de kunde supa och stjäla
vad smått de kommo över, de kunde slåss och knivas — men
det var något kraftlöst i deras råhet, den vände sig mest
inåt dem själva, det var något tafatt och oförmöget i deras
snatterier, som om blodet blivit alltför sönderruttnat att kunna
ge någon duglig näring ens åt brottets tankar och gärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>