- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
73

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Borta vid Håkanstorp, en utgård, hörde under Söråker nu,
bodde en man som hade varit med förr.

En skymmande höstkväll gick han utmed den slippriga
stigen kring Norrsjön neråt bygden. Luften var jämntjock av
segt regn, skyarna svartnade mot natten, i väster hängde en
kopparröd molntapp, den slocknade, grånade, svartnade sotigt.
Håkanstorparn smet tyst genom Källarhalsens by, folk skrek
efter honom, men han svarade inte, det fick man inte göra
på sådana här färder.

Det var torsdagskväll, det skulle så vara, han klev
brådskande i väg uppåt prästgården, förbi förstås, uppåt kyrkan.

Ett gott stycke efter honom smyger en halvvuxen pojke vid
vägkanten, dyker ner ibland i de våta buskarna, när han är
rädd att bli upptäckt, och kilar sedan vidare efter mannen.
Det är Håkanstorparns son, mellan dem råder just ingen frid,
och nu har pojken gett sig fanen på, att han ska lista ut var
gubben har gömt sitt tjuvgods, för att han har tjuvgods
någonstans är alldeles självklart.

Sicken en rackaregubbe — sticker han inte in på
kyrkogården! Han är inte så dum ändå! tänker pojken.

Innanför kyrkogårdsmuren smög farsgubben fram, där
utanför kröp sonen hans och lyssnade noga.

Vid det avlövade, drypande, nakna syrenriset utanför
sakristidörren stannade fadern — pojkens huvud dök upp
försiktigt över muren — va helvete — gömmer gubben sitt
ända inne vid sakristidörren? Det vore styvt!

Pojken måste ner igen med fart — nu kom fadern tillbaka.
Tomhänt — vad hade han haft för sig? Där kommer han på
vägen, stövlar så tungt i smutsen, bland den gråsprängda
skäggstubben ligger ett brett grin, ögonen plira av en slö
förväntan, och han makade byxorna till rätta med ett karlatag
av nyfött hopp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free