Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något slags tycke hade det väl varit ändå, som bundit
honom tillsammans med hustrun, så onaturligt länge som han
då för hennes skull varit nykter. När sedan det bandet släppte
och han med rasande hunger kastade sig över brännvinet han
hela tiden längtat efter, då märkte han strax, att det
visserligen var en obeskrivligt härlig dryck, men ändå liksom tom
på något vis — åtminstone efteråt.
Inte ens ruset kunde tillfredsställa hans hunger efter det
oerhörda han fantiserat om men hittills avhållit sig ifrån.
Aningar silade som ljumma rysningar genom hans kropp,
hur skulle man inte kunna njuta — men det blev alltid så helt
annorlunda, tomt efter spänningen, dött efter den lilla
kitt-lingen, men alltid besvikelse, gränslös besvikelse.
Lutfisken nöjde sig inte med att åter gå in i
nykterhetsföreningen, även i fackföreningen blev han medlem på nytt.
På dessa ställen hade han varit under hustruns tid, det mindes
han, de hade stannat kvar i hans minne som bleka ljuspunkter
ur det förgångna, då hade han visserligen aldrig haft en tanke
på att han var lycklig, nej, han pinades alltför mycket av
alla dunkla begär som måste hållas nere, men så söndertrasat
och förvridet som nu hade livet ändå inte varit förr — så
var det väl lycka ändå, när hustrun levde!
Om sådant nämnde han aldrig ett ord, hade väl heller inga
klara tankar om saken, men han sökte sig i alla fall tillbaka
överallt där han varit förr, innan han rasade ut i fylleri och
vildhet. Nu fanns dock ingenstädes någonting kvar av det
gamla, han kom som en främling och gick som en okänd
överallt där han förr varit en hedrad man. Han hade själv
ställt sig utanför allt förtroende, man lyssnade till honom
endast när han talade sura ord av bitter besvikelse och tärande
missnöje — ty missbelåtna voro de alla, om också ingen
brändes så i sitt inre av det heta giftet som Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
