Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veknat ett ögonblick i kvällningens fjärran rosendager. Har
man fått den där cellen, som ligger strax över de stora
järn-tunnorna, där fångarnas nattkärl tömmas, då kan man känna
att man lever även sommardagarna, när man varken kan ha
fönstret öppet eller stängt. Där levde Frasse två långa somrar
av sitt liv, tjugusex år gammal kom han dit.
Efter första sommaren var han färdig, då hade han suttit
där inne ett år.
Första gången han började själv förstå, att det var något
galet som skedde, det var när han helt plötsligt en natt blev
alldeles nerisad av ångest för råttor. Han hörde dem pipa
i lufthålet i väggen, han hörde dem tassa omkring i tysta
virvlande språng på golvet — han gallskrek av förskräckelse,
ställde sig i sängen, kröp så högt upp han kunde komma i ett
hörn och bara skrek. Luckan small i dörren, fångkonstapeln
tittade in en lång stund, sköt för luckan. Där stod Frasse
ensam i mörkret i en liten stenhåla och tjöt sin entoniga
jämmer för ingen annan nöd än för det ändlöst ödsliga
tomrummets skull han kände runtomkring sig. Och tomrummet
var uppfyllt med råttor! De funnos där verkligen!
Under ett helt års tid hade han lekt med dessa råttor, haft
dem inne hos sig varenda natt, de funnos överallt i hela
fängelset. Han hade gjort fällor av bindsulor och stålfjädrar
bland skomakerigrejorna, han hade fångat hundratals av de
små mössen, hade haft fickorna fulla av dem om dagarna,
en gång hade de krupit upp på hans axel, tre små gråa råttor,
medan han gick promenaden. Han hade gjort små vagnar av
läderbitar, spänt råttor för som dragare och förgäves sökt
erinra sig en saga han hade hört en gång om de gråa hästarna
med långa morrhår och nakna svansar, han mindes bara något
dunkelt om en vacker flicka, som åkt efter dem i en
silversked, det blev genast^ i hans f^ntjasi en naken sköka som satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
