- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
136

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på något av silver och drogs genom världen av otaliga råttor
i spann — det var den sagan, ja! — han hade kysst och smekt
sina små djur, fångvaktaren brukade kalla dem husdjur,
Tavets boskap, han hade gråtit över något litet grått kräk när
han var sentimental och skrattat åt de små pigga, blanka
ögonen när han var i sådant lynne, de hade varit hans vänner,
hans vana, hans naturliga tidsfördriv under ett helt år, han
hade till och med fått beröm av direktören en gång, när
inspektionen gled som ett åskmoln runt cellen och den smyg-

tillverkade fällan upptäcktes–då visade han hur många han

dränkt i nattkärlet den morgonen och fick beröm av Tavets
mordlystne överdj ävul!

Nu hade plötsligt denna isande fasa kastat sig över honom,
han gallskrek en hel natt för att han hörde dem pipa och tassa
omkring på golvet i cellen!

Dagen därpå kom doktorn till honom, ett aspirinpulver
kunde Frasse få om han var sjuk, men försökte han simulera,
skulle han få prygel, alla fångar hade såna här konster för
sig, men ingen kunde skryta av att ha lurat den här doktorn
med några förfalskade sjukdomar!

Frasse stod stilla och teg, fylld till brädden av förakt,
förstenad av det omöjligas tyngd, vad skulle han förklara, hur
skulle han förklara? Allting var ju bara tomhet, inte kan man
förklara det, som är så fasaväckande bara därför att det är
ingenting!

— Ja ä inte nå sjuk, fick han fram till slut, så mycket
visste han åtminstone.

— Nå, det var ju förståndigt. Men varför skriker ni?

— Vet inte. Ja e rädd.

— Stora karlen!

Frasse fnyste av förakt. Han tyckte att doktorn var
vansinnigt dum. Han skulle bräcka an!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free