- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
146

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han därmed till tystnad — han teg för att inte bli mördad —
nå! håll er stilla då!

Han läste psalmverser, han läste i sitt nya testamente, han
bad högt till Gud, svor lika högt till djävulen. Och när
frestelsen kom på nytt gav han genast vika. Kvinnorna började
försvinna för hans syn, männen bleknade bort, i stället kommo
små barn — djur av olika slag, inte råttor, deras vämjeliga
krälande skrämde honom bara mellan rusen, nej, det var
vänliga djur, fantastiska, stora, löpska djur, som ville dela hans
njutningar. När detta skedde, kände han halsen tjock som om
den blivit igenstoppad, underlivet stramades till som av ett
svidande rep — han kvävdes i sin egen andes smuts,
oundvikligt kom detta över honom, lika nödvändigt som att en
maskin rör sig så länge den går, även om den går i
tömning —den kunde stoppas, men den kunde inte plötsligt ändra
sin rörelse till något alldeles nytt, som den aldrig blivit
inriktad till att utföra. Om Frasse nu med tillräcklig styrka
kunnat stå emot sina lockande syner, skulle han gått sönder
invärtes. Men även nu föll han i sin svaghet sönder så
småningom — något annat val fanns inte för den maskinen, den
måste ömkligen gå i bitar enligt sin egen natur.

Nu hade den andra sommaren gått — på ett helt annat sätt
än den första! Den andra hösten hade också gått, han fick
risgrynsgröt en dag, och då var det julafton. O helga natt!
sjöng ett fruntimmer för fångarna i kyrkan, en herre spelade
fiol, och en annan herre, som såg förfärligt vänlig ut, läste
några vackra verser, som skulle heta Stenbocks kurir. Prästen
höll ett litet tal och sade, att fruntimret och herrarna voro
ädla människor, som ville förbättra människorna och fylla
deras hjärtan med gudsfruktan och fosterlandskärlek i stället
för den synd och brottslighet som fanns där förut. Hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free