- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
184

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

poliserna utan att de spände ögonen i honom, och det var en
ljuvlig vila. Men alldeles säker var han inte, det kunde ju
hända att fan kom lös, så att helst satt han inne på rummet
dagarna i ända.

Det var på det hela taget nytt för dem båda två att leva
ett så pass enkelt och ordnat liv, de kände sig respektabla
som ett par riktigt borgerligt anständiga människor och kunde
sitta och kuttra i ensamheten som två duvor. Ibland dök
minnet av Solveig upp för Frasse, den lilla fjärilen, som han
träffat i Kristiania och som varit hans stora kärlek. Det kunde
väl svida i bröstet — men minnet drev bort igen. Han hade
ju fått en hygglig och ordentlig kvinna, som man inte gärna
kunde klaga på, och så måste man vara nöjd med lugnet.
Ketty brukade ibland tala några dunkla ord om en viss Harry,
en ung dansk tjuv, som varit hennes stora kärlek sist hon
bodde i Göteborg, han hade många gånger slagit sönder
henne under deras korta och vilda samliv, men kärleken
brände ännu i hennes hjärta med minnet av all sveda. Nu
hade hon i alla fall fått en hygglig och ordentlig karl, en
berömd man i så fall, han var finkänslig och broderligt
kamratlig mot henne, så fick man vara nöjd med lugnet.

Detta var äktenskapet för dem båda.

Livet blomstrade igen — det blev bara en liten svag ansats.
För dem båda tycktes det vara så stort, ty det tog ju alla
deras krafter i anspråk, men kunde inte samla sig till mognad
av deras liv. Även äktenskapets blomning stannade i växten,
där fanns ingen saft. Det vissnade, det föll av igen utan
vidare spår. Och för dem båda var den avblomstringen det
värsta, det mest smärtsamt hemska — det var visserligen inte
den djupaste kärleken som brast, men det var sista
möjligheten till ett ordnat liv, när det föll sönder beto de efter
varandra som galna djur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free