Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Ketty var ute och arbetade, kunde det hända, att Frasse
kom och mötte henne fram på natten, ibland fick han stå och
vänta på henne, hade de då kommit långt bort från den gata
där de bodde, brukade de ta nattkvarter på närmaste lilla
hotell.
På ett av de små nästena vid Postgatan lågo de en natt.
Tidigt om morgonen kom någon in i rummet. Frasse satte sig
upp i sängen — där stod en detektiv, en liten grov karl med
borstiga, röda mustascher, kallades för Stryparn för sin mani
att alltid sätta händerna 0111 halsen på den han skulle anhålla.
— Va fan vill ni? gallskrek Frasse i ångest, som gjorde
honom vimmelkantig.
Stryparn bara grinade och teg. Frasse lyckades kämpa sig
upp ur sömnyrans första skräck:
— Va vill ni? Ä ni tjyv eller mördare? Säj ifrån va ni
vill!
— Ja ville bara se på er ett tag. Jag söker efter en person
här på hotellet.
Ketty låg onaturligt tyst och stilla med täcket över huvudet.
— Vem söker ni efter?
— En ung dansk tjuv, en liten karl me skägg.
— De e inte ja, de ser ni velan.
Plötsligt fick Frasse den verkligt geniala idén, att en
vanlig, hederlig människa har ingen skyldighet att känna igen
polisen! Och innan det var för sent, skyndade han att inställa
sig i den ovana positionen:
— E ni deckare, efter ni går å snokar här efter en stackars
oskyldi sno are?
Stryparn bara grinade!
— Ni ska visa eran polisbricka, de e ni skyldi till!
— Behövs de?
Stryparn tog fram sin bricka:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
