- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
190

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På polisvaktkontoret tryckte Frasse som en räv i åkern,
men eftersom han var en full karl hölls det inga långa
resonemang, två konstaplar sleto av honom rock och krage, tog
honom en i var arm och singlade in honom genom den öppna
dörren in i finkan, så att han slog skallen i väggen
mittemot — där fick han ligga i smutsen på golvet över natten.

Dagen därpå släpptes han ut. Då hette han Gustav Karlsson
och var handelsagent, det namnet hade Ketty redan uppgivit
och det lydde han utan att blinka, ty Ketty satt där och
väntade och hade massor av pengar med sig att betala böterna.
Det gällde att hålla tungan rätt i munnen i den här trånga
manövern, varje ögonblick väntade han att bli sänd till
detektiven vid Spannmålsgatan på förhör, men han erkände i hast
sin fylla, hade sina tjugufem kronors böter som i en liten
ask — och fick gå!

Ketty var snäll och skygg och smeksam om morgonen när
de gingo från polisen, Frasse hade absolut knäckt henne. Han
njöt tjurigt sin mulna triumf och följde henne upp till ett
flickställe i närheten, där en hel skara av bekanta väntade
i köket hos ställets mamma:

— Skicka en barnunge te bys — får man själv gå efter’n —
gamla karlen! bära sej åt så där dumt!

Där blev frukost med brännvin och porter. Vem satt skygg
vid dörren, en käring med rinnande ögon och ett ansikte
som ruttnat av röda sår — ett smutsigt, stinkande bylte av
trasor — vem gnällde med gnäggande skratt — en gammal
barndomsväninna till Gyllenhjelm — hon har varit flicka
i många år, nu är hon slut — se, Happa Tja! — å, tänk
att Frasse känner igen mej ännu — Happa Tja har hon hetat
i hela sitt liv, och det heter hon ännu, flickan Andersson
från grå stadens yttersta utkant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free