Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnas och minnas — en solglittrande morgon på färjan
över Sundet, när färden gick ut till ungdoms bragd och
mandoms gärning — gamla bussia Happa Tja, ja trodde du hade
blivi en fin hora?
— Å nänä män, de gick inte så väl heller, å nu e de så
illa, så illa, å nu e ja gift, å de här e min. man — han heter
Berg — han arbetar ute ve Jonsered annars.
Frasse är nådig, han hälsar på arbetaren Berg, en smutsig
slusk, som sjunkit ner bland parias. Det är ett stort, likblekt
ansikte, en tung björnkropp, smala, spinkiga ben, en dolsk
och gallsjukt plirande blick av brännvinsångest ur misstrogna,
missnöjda, misskända ögon. Ända från Hasselbotten långt,
långt i norr har han luffat till fots genom landet för att finna
något, som han kunde hålla fast vid och njuta av intill botten,
nu fick han hälsa på den store inbrottstjuven, som nyss blivit
frälsad ur ett äventyr hos polisen. Det var ett stort ögonblick
för Berg, det skulle dom veta hemma i Hasselbotten, så kanske
dom lät bli att skälla honom för Lutfisken vidare för att han
hade slagits med torkad lutfisk utanför Kooperativa
handelsboden Tiden, gömd och glömd där uppe i bondlandet!
Det blev en ansenlig frukost med mycket brännvin och
mycket porter, halvklädda flickor, käcka sutenörer och en hes
och gungande fet gammal mamma, världserfaren och klok
som fan.
Efter frukosten togo pojkarna Frasse med sig in i ett av
smårummen, där luften var härsken av tobaksrök, gammal
punsch och skökoparfym — de talade förstånd med honom:
— Inte fan duger de, att du som ä en skickli å känd person,
låter Ketty behandla dej så där!
Han teg. Han visste själv, att alltsammans var galet, men
det var något som band honom hårdare än allt förnuft, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
