Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett slags uppasserska nu igen, hon hade varit borta en tid
när hon bodde ihop med Berg, nu hade han givit sig i väg
på luffen igen genom landet.
— Hur gammal ä du egentlien, Tjappa? frågade Frasse
plötsligt, han satt i kökssoffan, kvinnan ordnade fram lite
kallmat åt honom ur skåpet.
— Tretti år snat, vaför frågar’u de?
— Inte fö någe.
— Tycker’u ja sir gammal ut?
— Ä ja.
— Ja vet velan de. När käringen blir så gammal så haka
växer ihop ve näsa, så dör hon aldri, vet du velan. Å ja har
vari me om mycke.
— Har’u?
Hon slog sig ner vid bordet, började äta och sköt fram
brödet till Frasse:
— Keka du, Frasse, ja känner käringen!
Ur en ölflaska hällde hon upp brännvin i ett ölglas och
gav Frasse buteljen:
— De här bar vari min olycka, de! sade hon lugnt.
— Jaså. Du ble pigg på nubben. Ja, då gåre lätt åt helvete.
Hennes såriga ögon runno, det syntes på närmare håll, att
ansiktet var ungt under förfallet. De djupa fåror, som skurit
sig in i huden, voro inte ålderns rynkor, de voro slappveck
under ögonen och kring den tandlösa munnen, knivsvassa
ränder av ett förhärjande liv rätt ner över kinderna. Och
såriga blemmor överallt, även på händer och armar, det var
av yrkets sjukdom. Hon blev språksam av nubben:
— Du minns när vi skildes i Köpenhamn? Då ble ja bekant
me en rik herre, som tog mej me som hålldam på en resa
utrikes. Han va så kär i mej, så. Men så tröttna han å ga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
