Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han måste gå in igen. Men han visste inte vem det var som
hade sagt så. Han visste bara, att han blev liksom skrämd,
när han förstod att han hade gjort något. Men sedan fick
han höra att karlen var död, och då blev han mesamma
alldeles kav lugn för att det var gjort, sa han. Han visste inte
alls vem det var som blivit död förrän han fick höra det
efteråt, och då tyckte han det kändes så lugnt att det var
gjort, sa han. För han hade alltid varit så orolig förut, sa
han, och han hade undrat vad han skulle ta sig till. Nu tyckte
han det var så lugnt, i fängelset gjorde han ingenting annat
än sov hela dagen.
Happa Tja satt och plirade med sina rinnande, röda ögon.
Det var alldeles sant, han ljög inte ett ord, det kunde hon
intyga. För lika orolig hade han varit, när hon bodde ihop med
honom. En gång ville han tända eld på en gardintrasa, som
hängde för fönstret — en annan gång lät han sin brinnande
pipa ligga under sängkläderna så att den brände ett stort hål,
för han ville se hur det skulle bli, sa han. Och en annan gång
ville han skära henne med kniven över hela kroppen, bara
för att det var skojigt, sa han, så att det var alldeles som en
oro i honom för jämnan. Precis som om han hade sprungit
och letat efter något.
I tamburen hördes ett förskräckligt snatter och pladder och
kackel — hela den raden av flickor, som Frasse hade mött
förut, kom inrusande.
De hade gått ronden kring Hamngatorna, fast det var så
lite herrar ute i kväll, de vet Frasse, för honom mötte vi,
å sen när vi hade gått nåra varv där å de va så lite herrar
ute å dom va inte alls livade i kväll, så mötte vi Adas Gustav,
å han va så lessen så han gick å grina. Han ville inte leva
längre sa han, å han ville inte vara fri när inte Ada var
fri, sa han, så han skulle göra allt va han kunde för att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
