- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
215

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lika långt straff som hon, sa han, så kunde han få knacka
me henne på fängelse, sa han, för hon va så rädd å vara
ensam, sa han, å så kunde han bli fri på samma gång som
hon, sa han, för hur skulle han bära sej åt nu, sa han, när
han inte hade Ada, sa han, å bara han ble fast i polisen, så
skulle han ta på sej så många affärer så han fick ett åt hallt
bast, sa han. Å rätt som de va, så sprang han rakt på en
fin å tjock herre, som kom på Östra Hamngatan, å röck av
honom klocka å kedja, de va la käckt, va? Å herrn skrek
på polis å vifta me käppen, å Gustav stog alldeles stilla tills
polisen kom å tog’en, å då nicka han åt oss, å de va de
sorgliaste man kan tänka sej — varrförr så blek om
kinn-denn — blomstrande varr den nyss — kall blåser
aff-ton-vinn-den — å kall varr din av-skeds-kyss!

Det blev en dyster kväll på glädjenästet, där ute segregnade
vintervätan i ett gulbrunt, tjockt dis genom luften, och där
inne kröpo sega, mörka funderingar omkring genom de unkna
rummen, inpyrda med skökoparfym, könslukt, gammal tobak
och bortrunnen sprit, denna livets egen vämjeliga odör, det
högsta goda för massan av människor, koncentrerat i en
brännpunkt i tillvarons hemlighus, en av samhällets
grundpelare, byggd av ödelagda kvinnokroppar.

Det blev en svag ansats till scenförändring, när två herrar
äntligen uppenbarade sig, men de behövde ropa in många
flaskor champagne innan det blev någon riktig stämning. De
svävade emellertid inte på målet, pengar fanns det som gräs,
kunde märkas, och allt skulle gå åt, alltsammans — Happa
Tja kom in för att sopa upp glasskärvorna efter en
sönderslagen butelj, hon såg så högtidlig ut som om hon gick
i sömnen, men man blir ju heller inte var dag änka efter
en riktig mördare — hon fick en tia instoppad i mun för att
hon skulle se glad ut, och kära värld så hon sken!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free