Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande losa skum, de rycktes loss, de fladdrade bort, de blevo
till intet och försvunno.
Grått, utan liv, var ljuset över världen. Där foro de
glittrande töcknen ut, de blevo till pärlor som brusto, till droppar
som splittrades utan spår, till tårar som torkade utan sorg
eller glädje, till grått utan liv, till själlöst, kallt och
förtvivlat ljus.
Ständigt höjde sig nya moln av rök ur jorden — allt mindre
blev kroppen av mörker; kärnan av sammanpressad fasthet
smalt, allt blev till intet.
Och jordens ande ropade: Det har varit, det har farit,
försvunnit för evigt ha alla små skimrande droppar av tomhet,
människoandar i dräkt av förgängelsens stoft, de höjde sig
ur djupen, de stego upp till ljusets värld, till intet.
Men då såg jag, att rymden fylldes av levande ljus, det
lyste som solguld och log, och Herrens ande visade mig
sanningen — men jag minns den inte längre. Dock var intet
levande förlorat. Allt levde och log — men det kan inte sägas.
Det Tao, som kan nämnas, är icke det eviga Tao. Kan
namnet uttalas, är det icke det eviga namnet.
Så är det sagt. Och mer av sanning rymmes icke inom
människors spröda ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
