- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
228

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trodde han hade menat med sina ord då och sina ord då

— lösa ord ur den lätta rök av meningslöst pladder som
ligger över varje människas liv — då var han förvunnen
att ha velat döda.

Vad funnes för honom att grubbla över, om så vore?

Men det vet han ju bara själv, det kan ingen annan få
veta: han hade aldrig önskat, aldrig drömt sig vännens död.

Geväret var trasigt — det blev ett bevis emot honom själv.
Han trodde, att det lilla felet var en fördel hos geväret,
därför ville han gärna ha det, så såg det ut i hans egen
föreställningsvärld. En sakkunnig vittnade, att det lilla felet
på geväret inte var någon fördel, men en svår olägenhet,
som var till gagn endast för den som önskade en olycka.
Mannen blev dömd enligt den sakkunniges
föreställningsvärld, som självklart ansågs vara identisk med hans egen.

Och straffet mättes ut i år och månader och dagar.

Som om man kunde mäta sådant! Vem vet hur fängelset
verkar? Det blir den blindaste slump. Den människa, som
bygger fängelset, följer sin egen föreställning om ett väl
ordnat straff — och den första fången som spärras in
känner sig inte alls straffad, kanske snarare belönad med
lugn och frid och ett ordnat liv efter hemlöshetens helvete.
Den andre fången blir andligen kvävd redan första dagen
av fängelseluften. Den tredje blir upplöst invärtes till ett
gelé, den fjärde hårdnar i förstening. Ingen som föres in i
ett fängelse är densamme när han åter föres ut. Och det
finns ingen möjlighet att på förhand säga i vilken riktning
hans förvandling skall gå eller hur långt den ska sträcka sig.
Det är den mest osannolika slump om just den förändring
i fångens sinnelag som är önskvärd blir följden av just den
strafftid, som noga utmätes åt honom. Hela massan av fångar
gå meningslöst in och ut genom fängelseporten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free