- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
245

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under ungdomen arbeta de som alla andra människor,
ta sina lördagsrus som alla andra, börja fira även om
måndagarna som så många andra — även om tisdagarna —
även om onsdagarna — de lämna sitt arbete, gå till
stampen med hemmets pinaler, hålla sig uppe under några veckors
krogliv, varefter den första stölden begås i all enkelhet, sedan
är historien färdig.

Ty det är alls inte så, att fängelsestraffet ökar dessa
människors motvilja mot ett brottsligt liv, men det är däremot
uppenbart så, att det i högsta grad ökar de svårigheter att
på egen hand leva ett fritt liv, som de före straffet inte
kunde klara. Att bara söka plats med ett fläckat betyg är en
pina, som man inte gärna utsätter sig för, och om man
trots betyget lyckas få en plats, har man inte lätt att reda
sig med arbetskamraterna, man är okunnig om en massa
saker som har hänt under strafftiden, man har varit så länge
borta utan att kunna förklara var, slutligen blir det klart:
han har suttit inne! Och därmed har han fått emot sig en
kompakt motvilja från arbetskamraternas sida, som inte är
lättare för att den i bästa fall är stum. Han stannar inte
länge på en plats, där nedärvt folkligt hat mot tjuvnad när
som helst exploderar i mustiga och obeskurna
skämtsamheter, han drar sig hellre till krogen, där han nu har sin
naturliga och okvalda tillvaro bland förbrytarproletariatet.

Det förefaller så självklart att den fattige arbetaren som
super måste bli en tjuv, att man glömmer hans egen
individuella ansvarighet och vill söka hela skulden hos
omgivningen, ytterst hos samhället. Och ändå är det så, att den
stora mängden av fattiga supande arbetare noga akta sig
att bli tjuvar. De tala måhända som om de önskade stjäla,
men de kunna inte, och hindret reser sig inom dem själva
som en levande makt! Annars vore ju tydligen folket i sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free