Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här inne i den här cellen sitter en annan vaneförbrytare,
som inte återfaller av viljelöshet, men som vill brottet
därför att det är hans livsluft utan att dock vara hans
egentliga yrke. Det är tattaren och hästhandlaren Karl Gustav
Adolf Oskar Fredrik Falk.
Han är mycket ledsen för att han mördat sin bror. Men
ännu mer för att människorna äro så elaka att de hålla
honom kvar i fängelset, fast han ångrat sig så väldigt mycket
och redan arbetat av det där knivhugget flera gånger om.
Han tycker att man överdriver saken alldeles orimligt, inte
var broderns liv värt så här mycket!
Om han genast hade blivit halshuggen för mordet — det
skulle han så väl ha förstått! Det var vad han väntade,
när han gick ner till polisen, fast gamla morsan svor och
bad honom stanna kvar i gömstället på vinden. I det
ögonblicket tänkte han inte så mycket på brodern som desto
mer på mordet och var beredd att i stor och tårdränkt
barna-sorg över tillvarons allmänna grymhet sona liv med liv.
Tanken på en rödklädd bödel, ett svart bårtäcke, en
stupstock och en bila var fylld av hemsk och lockande tjusning.
En dag fångvaktaren så berättar:
i morgon, Bernhard, skall du avrättas!
Bered dig själv och bekänn ditt mord,
förrän du göms i den kalla jord.
Ja, svarar Bernhard och stilla gråter,
nu vill jag gå och se Anna åter!
Ty hon där uppe i änglaland
ska ge förlåtelse med sin hand.
Och nästa morgon man Bernhard leder
till avrättsplatsen, han faller neder,
en blomsterkvast han i handen höll,
och bilan höjdes — hans huvud föll!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
