Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0, den där blomsterkvasten han höll i handen!
Vilken stolt känsla, svällande av självmedlidandets tårar,
att få träda fram inför den bävande människomassan att dö,
att lägga själv sin bara hals under rättaresvärdet såsom ett
försoningsoffer för att han mördat sin broder! Det är något
som man kan ha nöje av att tänka på. Det skulle aldrig
glömmas, i alla tider skulle man sedan tala om den stackars
tattaren Karl Falk, som var så rättvis fast han var sorgsen
— han skulle bli en av de många olyckliga halshuggna, som
alla människor begråta och berömma!
Men ingalunda var detta hans enda fantasi!
Det porlade och glittrade som alltid i hans barnasjäl, än
tungt och mörkt, än skyhögt jublande i stolthet. Han var
också en mäktig man, den stolte tattaren Falk, den rikaste,
den starkaste, hela världen var hans hem, hans hästar voro
snabbare än alla andras. En sådan man hade rätt att göra
vad han ville, ingen vågade döma honom. Men
häradshövdingen på tinget trodde visst att han satt dom för svin, det
skulle bli annat av bara kungen fick reda på saken!
Det spelade och glittrade i tattarens barnasjäl — nya
drömmar varje stund! Till slut kom verkligheten. Sex års
straffarbete för vådadråp. Det började gå upp ett ljus för Falk:
tänk så bra — då får jag arbeta av det här lilla trasslet?
Det skulle gå som en dans, och det gjorde det också hela
första månaden. Sedan började han så smått undra, om det
inte snart kunde vara nog? Nu hade han ju arbetat så
förfärligt mycket. Räckte det inte till som betalning för
brodern?
Att sitta instängd dag och natt och sy säckar, det klämde
snart samman bröstet på vildfågeln, efter ytterligare en
månad började han kippa efter andan — i Jesu Guds sons namn,
tänker ni mörda mig långsamt? Skulden blev tyngre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
