Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte om att försöka förklara någonting av det han kände
inom sig. Och genast blev domaren hygglig, så fort han
såg att Berg förhöll sig stilla och lugn — den häktade
behövde inte undersökas av läkare, förklarade rätten, ty han
spände öronen och plirade med ögonen för att både se och
höra frågornas snärjande mening, han utvecklade en
sju-helsikes slughet, svarade kort och snävt på allting och
gömde sig helt och hållet inom sitt skal. Det gjorde ju
ingenting om domaren inte fick veta hur det hade gått till,
eftersom Berg nu i alla fall var Alltet. Och han kom att
tänka på, att så långt kunde han aldrig gå i hela sitt liv,
att han någonsin kunde komma igenom den oändliga rymd
han såg runt omkring sig, då vore det ju lika bra att stanna
där han var, det gick lika bra att sova där, och något annat
skulle man inte göra när man var ensam. Så blev han dömd.
Precis tokig var han inte, men en smula sinnesslö, kunde
inte hålla isär sina egna föreställningar ibland, han var i
största allmänhet en djupt degenererad människospillra, hade
prästen fått klart för sig. Med ett förnöjt småskratt brukade
fången anförtro vaktkonstapeln, att han var ensam så att nu
var det ingen fara längre!
Så gick han ut på gården och sig en yxa tog
och tänkte lilla vännen sin att mörda —
Det var det enda han kom ihåg av en visa om ett
förskräckligt mord, och stort mer kom han heller inte ihåg
av sin egen våldsgärning. Visan trillade i väg på en lätt
och obekymrad melodi, och därför hade den fastnat i skallen
på Berg en gång. Sedan han nu fått lugn och stillhet för
sitt eget dyra jag, brukade han ibland gnola på den där
lilla visan som en gärd av vänskap och högaktning för minnet
av den där karlen han hade slagit ihjäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
