- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
259

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen hade givit vika — han kom med sådan fart igenom, att
han for springande ut på andra sidan — utan att han ville
springa, utan att han visste varför han sprang — det
klarnade — han hade gjort någonting nyss medan han var kvar
där borta — han mindes att han hade svingat något i sin
hand, han hade hört en dov duns i en människokropp, någon
hade visst fallit och blivit liggande. Det måste han ju göra
för att komma igenom det som hindrade, han hade alltid
hört någon ropa inom sig att han måste göra det — och
nu var det gjort — nu var han fri.

Han var ute i en rymd utan gräns. Han kunde äntligen
andas så djupt han ville. Ingenting hindrade honom mer.
Framför honom, runtomkring honom var Alltet, där han var
ensam, alltså lade han sig trött att sova, det var naturligtvis
det första man skulle göra, när man blivit Allt.

Han försökte så gott han kunde förklara det där för
domaren! Men han hade inga ord.

Och det kunde inte finnas några ord, han såg framför
sig det han skulle säga. Det var ibland som något som talade,
ibland var det ett tåg, ibland var det ett berg, som
sprängdes i luften och blev en stor blomma, som åt stekt
strömming och tyckte att det var gott och sedan flög bort som
en fjäril och blev en hel rad vita fjärilar, det såg ut som
fladdrande snöflingor och var i själva verket en djup
snödriva. Ibland var det siffror som gingo tillsammans och
skrattade som lättsinniga flickor och gingo baklänges och
bockade sig alldeles som turlistor i en väntsal bruka göra
när man är sömmerska och ska fara bort med kläder man
har syndigt använt till fula ord — varför skulle det vara ord?

Domaren låtsades inte begripa vad Berg menade och talade
om att låta en doktor undersöka den häktades sinnestillstånd.
Då begrep Berg att det började bli farligt och brydde sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free