- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
276

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Pinan slapp han! Det höga spelets vinst var flera
års straffarbete.

Och ändå var inte hela frågan besvarad: vad skulle han
göra? — Det fanns ännu någonting kvar, det levde ännu
en stadig oro inom honom, där böljade en mörk sky utan
former, han kunde inte se någonting klart — där hördes ett
evigt sorlande, han hörde någonting, visste att det var något
han skulle göra — vad var det?

Han grubblade över detta som över någonting han glömt
och måste dra sig till minnes. Saken låg färdig någonstans,
men han kunde inte se den — ordet låg honom på tungan,
men han kunde inte få fram det — tills det plötsligt en
dag sprang upp — det liknade ingenting annat än minnet
av en redan utförd, alldeles självklar handling, som lyckats
förträffligt och var bara angenäm att komma ihåg — att
hoppa över balkongen! Ja, det var ju det han visste genast
han gick hit till den här cellen! Bara att springa rätt ut

— och slå ner på stengolvet i dalens djup! Att ligga där
nere död! Sova i lugn, aldrig pinad mer! Slut, färdig
med livet, firad av Gud i himmelen som den förlorade och
återkomne sonen!

Minnet av denna död stod för honom natt och dag, han
sög dess sötma girigt och kände sig plötsligt räddad till
en jublande maktställning. Äntligen skulle han få göra detta!
Det var inte att gå emot naturen, intet motstånd att med
hårdnad vilja övervinna, då skulle han ha stannat vid
motviljan mot döden och rädslan att bli mördad. Men han
stannade inte, han trängde vidare liksom cirkellinjen växer
in i sig själv, det var livsströmmen på djupet inom honom
som gled in i dödstankens skugga och strävade att uppnå
döden med samma oemotståndliga makt, varmed den låtit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free