- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
277

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom förnimma alla andra levnadens glupska begär. Det
var livet självt inom honom, som längtade till döden.

Han tänkte sig inte fri igen någon gång i framtiden.
Det var inte så, att han hellre valde att stanna i fängelset

— men så, att det för honom själv inte fanns något annat
att välja än den stora dödens port, som kom allt närmare
med sitt djupa mörker och sin stora vila.

Ibland for en skälvning av ångest igenom honom — den
gamla tanken, som alltid klang likt en sträng med samma,
ständigt samma ton — att han skulle bli mördad av
tjänstemännen. Men ångesten gällde nu, att han inte skulle hinna
komma före dem i deras anslag — lura dem på bytet genom
att springa rätt ut i tomheten, där de inte kunde följa honom

— att bli mördad av dem, det var tvånget, då svarade genast
motviljan — att själv dö, det var jagets triumf, den egna
viljan, livsströmmen som av egen makt gled ut i befrielsen.

Han var mycket belåten att han hamnat just i samma
cell, där den berömde mördaren Vargen från Hobo suttit,
det var en uppmärksamhet som kändes smickrande, inom
sig var han halvt övertygad, att det var Gud själv som varit
så artig mot honom.

Vargen hade mördat så många människor, att ingen kunde
räkna dem, han hade skurit dem och druckit deras blod,
likt en varulv hade han sugit livssaften ur små barn, men
det var bara för att han var så olycklig, människorna hade
varit så grymma mot honom. De vågade inte halshugga
honom, de visste att han egentligen var oskyldig, men de
läto honom pinas ett helt liv i fängelset. Nu satt han på
Guds högra sida och fick i himmelen den rikaste ersättning
för alla plågor och besvär han haft på jorden.

Själv hade Frasse gjort fullkomligt klart för sig vilka
namnlösa lidanden han tvingats uthärda under den korta tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free