Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
segt och outtröttligt att få det huset säkert grundat och
byggt till en samling och en hjälp för folket.
Från gruvtorpet långt borta bakom skogsbacken hördes
dovt det eviga skramlet och dundrande spelet — från
barackerna hördes skrik och prat, men det lät alltsammans
så långt borta, kunde inte tränga in som verklighet i den
högvälvda tystnaden över mor Majs lilla drömstilla
blomstervrå, där varje strå var ett bärgat minne från fädernas tid
och från sagornas Tungelby.
Vad man kan minnas! Aldrig hade Simon kunnat
glömma smaken av mors egen hallonsaft, de steniga markernas
rena mungott. Det ilade genom hela hans sinne som en
hemkomstens bävande glädje — mor jord har mycken armod
att bära och ringa rikedom att ge, men det är ingenting
bevänt med andra skatter.
Förunderligt hur väl man minnes — just den där minen
hon har nu, mor Maj, när hon ser sig omkring bland
höstblom och blad och sakta smeker Esters hand — man ser i
hennes ögon vad hon tänker på så väl, som om man kunde
läsa hennes ord — den gamla psalmen hon alltid brukade
läsa så här dags om året:
Med hastat lopp och dunkelt sken
oss solen snart förlåter,
att uppgå, sorgelig och sen,
på mulna fästet åter.
Förbi är årets sköna tid,
och stormar störa bygdens frid,
och täta skurar svalla.
Den sista blomman lutad står,
och i den kulna höstens spår
de gulna löven falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
